menu.png
Lost Password ?

Manual Compare



•••► •••►
Verse Swedish (1917) English: King James Version
1 Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus. And the whole multitude of them arose, and led him unto Pilate.
2 Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.» And they began to accuse him, saying, We found this fellow perverting the nation, and forbidding to give tribute to Caesar, saying that he himself is Christ a King.
3 Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.» And Pilate asked him, saying, Art thou the King of the Jews? And he answered him and said, Thou sayest it.
4 Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.» Then said Pilate to the chief priests and to the people, I find no fault in this man.
5 Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.» And they were the more fierce, saying, He stirreth up the people, teaching throughout all Jewry, beginning from Galilee to this place.
6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. When Pilate heard of Galilee, he asked whether the man were a Galilaean.
7 Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem. And as soon as he knew that he belonged unto Herod's jurisdiction, he sent him to Herod, who himself also was at Jerusalem at that time.
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken. And when Herod saw Jesus, he was exceeding glad: for he was desirous to see him of a long season, because he had heard many things of him; and he hoped to have seen some miracle done by him.
9 Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet. Then he questioned with him in many words; but he answered him nothing.
10 Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt. And the chief priests and scribes stood and vehemently accused him.
11 Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus. And Herod with his men of war set him at nought, and mocked him, and arrayed him in a gorgeous robe, and sent him again to Pilate.
12 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap. And the same day Pilate and Herod were made friends together: for before they were at enmity between themselves.
13 Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket And Pilate, when he had called together the chief priests and the rulers and the people,
14 och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för. Said unto them, Ye have brought this man unto me, as one that perverteth the people: and, behold, I, having examined him before you, have found no fault in this man touching those things whereof ye accuse him:
15 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden. No, nor yet Herod: for I sent you to him; and, lo, nothing worthy of death is done unto him.
16 Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.» I will therefore chastise him, and release him.
18 Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.» And they cried out all at once, saying, Away with this man, and release unto us Barabbas:
19 (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.) (Who for a certain sedition made in the city, and for murder, was cast into prison.)
20 Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös. Pilate therefore, willing to release Jesus, spake again to them.
21 Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!» But they cried, saying, Crucify him, crucify him.
22 Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.» And he said unto them the third time, Why, what evil hath he done? I have found no cause of death in him: I will therefore chastise him, and let him go.
23 Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga. And they were instant with loud voices, requiring that he might be crucified. And the voices of them and of the chief priests prevailed.
24 Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde. And Pilate gave sentence that it should be as they required.
25 Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja. And he released unto them him that for sedition and murder was cast into prison, whom they had desired; but he delivered Jesus to their will.
26 När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. And as they led him away, they laid hold upon one Simon, a Cyrenian, coming out of the country, and on him they laid the cross, that he might bear it after Jesus.
27 Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom. And there followed him a great company of people, and of women, which also bewailed and lamented him.
28 Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn. But Jesus turning unto them said, Daughters of Jerusalem, weep not for me, but weep for yourselves, and for your children.
29 Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.' For, behold, the days are coming, in the which they shall say, Blessed are the barren, and the wombs that never bare, and the paps which never gave suck.
30 Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.' Then shall they begin to say to the mountains, Fall on us; and to the hills, Cover us.
31 Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!» For if they do these things in a green tree, what shall be done in the dry?
32 Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom. And there were also two other, malefactors, led with him to be put to death.
33 Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. And when they were come to the place, which is called Calvary, there they crucified him, and the malefactors, one on the right hand, and the other on the left.
34 Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. -- Then said Jesus, Father, forgive them; for they know not what they do. And they parted his raiment, and cast lots.
35 Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.» And the people stood beholding. And the rulers also with them derided him, saying, He saved others; let him save himself, if he be Christ, the chosen of God.
36 Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin And the soldiers also mocked him, coming to him, and offering him vinegar,
37 och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.» And saying, If thou be the king of the Jews, save thyself.
38 Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.» And a superscription also was written over him in letters of Greek, and Latin, and Hebrew, THIS IS THE KING OF THE JEWS.
39 Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.» And one of the malefactors which were hanged railed on him, saying, If thou be Christ, save thyself and us.
40 Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom? But the other answering rebuked him, saying, Dost not thou fear God, seeing thou art in the same condemnation?
41 Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.» And we indeed justly; for we receive the due reward of our deeds: but this man hath done nothing amiss.
42 Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.» And he said unto Jesus, Lord, remember me when thou comest into thy kingdom.
43 Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.» And Jesus said unto him, Verily I say unto thee, To day shalt thou be with me in paradise.
44 Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, And it was about the sixth hour, and there was a darkness over all the earth until the ninth hour.
45 i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. And the sun was darkened, and the veil of the temple was rent in the midst.
46 Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. And when Jesus had cried with a loud voice, he said, Father, into thy hands I commend my spirit: and having said thus, he gave up the ghost.
47 Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!» Now when the centurion saw what was done, he glorified God, saying, Certainly this was a righteous man.
48 Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen. And all the people that came together to that sight, beholding the things which were done, smote their breasts, and returned.
49 Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen. And all his acquaintance, and the women that followed him from Galilee, stood afar off, beholding these things.
50 Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man, And, behold, there was a man named Joseph, a counseller; and he was a good man, and a just:
51 som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike. (The same had not consented to the counsel and deed of them;) he was of Arimathaea, a city of the Jews: who also himself waited for the kingdom of God.
52 Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. This man went unto Pilate, and begged the body of Jesus.
53 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd. And he took it down, and wrapped it in linen, and laid it in a sepulchre that was hewn in stone, wherein never man before was laid.
54 Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå. And that day was the preparation, and the sabbath drew on.
55 Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri. And the women also, which came with him from Galilee, followed after, and beheld the sepulchre, and how his body was laid.
56 Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud. And they returned, and prepared spices and ointments; and rested the sabbath day according to the commandment.
17 (For of necessity he must release one unto them at the feast.)